karolinaheart

död,
ligger ensam och lider, brinner i sina plågor, blir utsatt för det värsta, ensamhet. känslan av att man existerade, var någon viktig, är nu bara ett minne blott, en tanke, en dröm. är det på det här sättet vi vill försvinna från moder jord, som rök, eller ännu värre; som aska? är det verkligen värt det? att det inte skulle finnas något minne kvar efter dej. nej, antar inte det. du vill väl lämna kvar något efter dej, så att dina medmänniskor vet att du nångång existerat, gått, talat, lett, skrattar och älskat. det vill du väl?

det ända jag ville ha var någon som skulle lyssna på mig, ställa upp för mig och alltid finnas där.

yrkesportföljen lämnade jag in igår! lyckad tyckte jag att den blev också. gårdagens fotografering var rätt så rolig, det tog 3 timmar, jisses. jag vara så obeskrivligt trött efter de, kom hem och däckade efter en timme. så jag kan inte iaf förneka att jag skulle ha fått för lite sömn i natt. idag har vi julfest, och jag kan inte danserna, men ingen skillnad, jag tänker inte dansa, balen räckte mycket väl för mej i år =) hihiii, hejjs!

fy. är så trött att jag tror jag somnar NU, har sovit super dåligt de senaste nätterna, får inte sömn och sitter bara vaken till klockan är 3. jobbigt! nu håller jag på med min yrkesportfölj, som är ett projket vi gör i skolan, samlar ihop fakta om olika yrken, skriver en uppsats, intervjuar någon och sådant, det är tungt och väldigt frustrerande, men ändå roligt. hoppas att jag blir färdig idag ! puss

kemi är skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitsvårt

nej usch. festen var den värsta jag varit på, och jag vill intens nämna efterfesten då, kom hem halv 3 i natt, och det känns som om jag inte skulle ha sovit på 2 veckor, är faktiskt ovanligt trött, inte roligt alls. berättar snabbt lite om festen som i princip går att beskrivas med ett ord; tråkig. vi skulle ju rock the dancefloor med A, men det fanns ingen dancefloor, musiken var sådär, inte tillräckligt högt för att få dom rätta vibbarna, att alla dessutom bara satt i stolarna och såg uttråkade ut höjde inte heller stämmningen. anyway, under kvällens lopp hjälpte jag en flicka, som jag aldrig för ut träffat, att försöka låta bli att kasta upp, drog ut henne, satt och frös i bara topp och tvingade i henne knäckebröd och vatten. varför gjorde jag det egentligen? ville jag framstå som snäll, vet faktiskt inte. festen slutade då klockan 11, när alla plötsligt blev utslänga, pågrund av att en flicka kastade upp i Ms trappor, uppifrån ända ner, alla trapporna nerspydda, nice, tack för det liksom. efter detta for jag vidare till A, visste knappt vad jag skulle ta mig till då jag kom in till honom, alltså shit sånt hus! det hände både det ena och det andra hos honom, vill helst inte nämna sakerna, försöker förtränga dem och nu vet jag också att det finns människor som man verkligen inte kan lita på, o vänner man kan lita på. aldrig att jag skulle behandla mina vänner som hon gjorde mot mej, aldrig. respekt. vi flickor tycks då verkligen inte ha någon respekt alls för varandra, eller? fan ändå sådana människor det finns.
next; skolarbete hela dagen.
bisous

kollar färdigt friends avsnittet, efter det skall jag sminka mej och byta kläder, sedan bär det av mot en fest, M har party tonight! fick övertala antonia att komma med, vi hade ju bestämt oss att rock the dancefloor ;) har lite brottom nu, puss!

mår inte något vidare. har ont i halsen och magen, har sovit för lite hela veckan. men är ändå så lycklig, vet inte egentligen varför? kanske för att vi nyss stod och dansade med antonia på buss hållplatsen, hmm. idag när jag vaknade så hade jag nästan ingen röst, så det fick bli leggings och en svart klänning.




Trevlig fredag!

när vi troget ställer upp för varandra, i vått och tort, så förväntar vi oss oftast att få något tillbaka. lite respekt är väl inte för mycket begärt?

Då vi får veta att någon halvbekant har skaffat sig en ny älskling, så vill vi ju så gärna se hur den nya flick- eller pojkvännen ser ut. och iaf förekommer det väldigt ofta, bland pojkarna i min ålder, att flickvänns idealen har ett tjockt lager av foundation, för mycket mascara och är för smal. varför? idealet kan ju inte vara så, eller hur? det är inte friskt. och nu menar jag inte att det skulle ha hänt en gång, eller två, utan nej, ett tiotals gånger faktiskt! usch säger jag bara, ifall detta är något flickor vill sträva till att se ut som.
jag hjärta biologi

vi dekorerade nyss julgranen i skolan med mina vänner, härligt! nu back to reality