karolinaheart

det ända jag ville ha var någon som skulle lyssna på mig, ställa upp för mig och alltid finnas där.

yrkesportföljen lämnade jag in igår! lyckad tyckte jag att den blev också. gårdagens fotografering var rätt så rolig, det tog 3 timmar, jisses. jag vara så obeskrivligt trött efter de, kom hem och däckade efter en timme. så jag kan inte iaf förneka att jag skulle ha fått för lite sömn i natt. idag har vi julfest, och jag kan inte danserna, men ingen skillnad, jag tänker inte dansa, balen räckte mycket väl för mej i år =) hihiii, hejjs!

fy. är så trött att jag tror jag somnar NU, har sovit super dåligt de senaste nätterna, får inte sömn och sitter bara vaken till klockan är 3. jobbigt! nu håller jag på med min yrkesportfölj, som är ett projket vi gör i skolan, samlar ihop fakta om olika yrken, skriver en uppsats, intervjuar någon och sådant, det är tungt och väldigt frustrerande, men ändå roligt. hoppas att jag blir färdig idag ! puss

kemi är skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitsvårt

nej usch. festen var den värsta jag varit på, och jag vill intens nämna efterfesten då, kom hem halv 3 i natt, och det känns som om jag inte skulle ha sovit på 2 veckor, är faktiskt ovanligt trött, inte roligt alls. berättar snabbt lite om festen som i princip går att beskrivas med ett ord; tråkig. vi skulle ju rock the dancefloor med A, men det fanns ingen dancefloor, musiken var sådär, inte tillräckligt högt för att få dom rätta vibbarna, att alla dessutom bara satt i stolarna och såg uttråkade ut höjde inte heller stämmningen. anyway, under kvällens lopp hjälpte jag en flicka, som jag aldrig för ut träffat, att försöka låta bli att kasta upp, drog ut henne, satt och frös i bara topp och tvingade i henne knäckebröd och vatten. varför gjorde jag det egentligen? ville jag framstå som snäll, vet faktiskt inte. festen slutade då klockan 11, när alla plötsligt blev utslänga, pågrund av att en flicka kastade upp i Ms trappor, uppifrån ända ner, alla trapporna nerspydda, nice, tack för det liksom. efter detta for jag vidare till A, visste knappt vad jag skulle ta mig till då jag kom in till honom, alltså shit sånt hus! det hände både det ena och det andra hos honom, vill helst inte nämna sakerna, försöker förtränga dem och nu vet jag också att det finns människor som man verkligen inte kan lita på, o vänner man kan lita på. aldrig att jag skulle behandla mina vänner som hon gjorde mot mej, aldrig. respekt. vi flickor tycks då verkligen inte ha någon respekt alls för varandra, eller? fan ändå sådana människor det finns.
next; skolarbete hela dagen.
bisous

kollar färdigt friends avsnittet, efter det skall jag sminka mej och byta kläder, sedan bär det av mot en fest, M har party tonight! fick övertala antonia att komma med, vi hade ju bestämt oss att rock the dancefloor ;) har lite brottom nu, puss!

mår inte något vidare. har ont i halsen och magen, har sovit för lite hela veckan. men är ändå så lycklig, vet inte egentligen varför? kanske för att vi nyss stod och dansade med antonia på buss hållplatsen, hmm. idag när jag vaknade så hade jag nästan ingen röst, så det fick bli leggings och en svart klänning.




Trevlig fredag!

när vi troget ställer upp för varandra, i vått och tort, så förväntar vi oss oftast att få något tillbaka. lite respekt är väl inte för mycket begärt?

Då vi får veta att någon halvbekant har skaffat sig en ny älskling, så vill vi ju så gärna se hur den nya flick- eller pojkvännen ser ut. och iaf förekommer det väldigt ofta, bland pojkarna i min ålder, att flickvänns idealen har ett tjockt lager av foundation, för mycket mascara och är för smal. varför? idealet kan ju inte vara så, eller hur? det är inte friskt. och nu menar jag inte att det skulle ha hänt en gång, eller två, utan nej, ett tiotals gånger faktiskt! usch säger jag bara, ifall detta är något flickor vill sträva till att se ut som.
jag hjärta biologi

vi dekorerade nyss julgranen i skolan med mina vänner, härligt! nu back to reality

måste bara berätta lite om henne. hon är underbar, på alla tänkbara sätt. hon har en sån utstrålning, dendär angelica, o trots sin unga ålder på 12 år, är hon faktiskt väldigt fiffig och fin. dessutom har hon en klädstil som man bara kan avguda, så snyggt! får nästan lust att fälla en tår varje gång jag talar med henne, pågrund av att jag saknar henne så otroligt mycket! dom dagarna jag talar med henne, så vet jag att ingen eller inget kan komma och förstöra min dag. hon är så vacker, hennes ansiktsdrag är ju som en ängels, kanske det hänger ihop med namnet, angelica, ja, ni förstår.
och ärligt sagt, så loppupeleis så är hon den ända som does matter, skulle offra allt för henne. miss u

har hittat en ny bästa vän, biologi och jag är numera ett.
talar me antonia i telefon nu, går igenom lite skvaller, talar skit om några, ingen skillnad. det är ju skvaller som vi ungdomar mättar oss på!
puss

sov i 2 timmar, kommer att vandra omkring som en mumie hela dagen. nu sitter vi i skolans datasal och skall göra vår egen meritförteckning, intressant. ha en bra dag!

måste stiga upp om mindre än 4 timmar. någon idee att sova alls i natt ? fortsättning följer.

blabla went from being single to in a relationship

var till sjukhuset idaa, fick mediciner och mår lite bättre nu. har funderat på att beställa hem 2 jackor från frankrike, får se om jag vågar. nu blir det friends, godnatt!

varför upprepar jag samma saker om och om igen, känns som om jag skulle tappat bort hjärnan nånstans. jag som trodde att vissa känslor kommer dö ut nångång, men nejdå, där finns känslan kvar och spökar. självklart upplever jag inte den varje dag, men tillräckligt ofta för att jag skall bli påmind om den hemska som hände. varför blev det såhär? varför? och hur i helvete förknippar vi dofter med minnen och människor? det är inte det minsta lilla roligt, blir ju bara stressad av att varje gång jag använder just den parfymen så dyker alla minnen upp igen, och där står hela tjocka släkten med minnen och knackar på, utanför min hjärna, och sorligt nog, så tycks alltid dörren till min hjärna stå öppen. jag vill ju inte ha det såhär, nej, verkligen inte. men varför måste tillochmed vissa kläder påminna mej om honom, känns ju som om han skulle vara närvarande igen, nästan, typ, kanske. men ärligt sagt, så vet jag inte om jag skulle vela att han skulle vara en del av min vardag igen, det skulle kanske bara vara konstigt? många frågetecken uppstår, och jag kommer aldrig att få dem att försvinna. kanske det bara är lättare att leva i en värld full med falska illusioner.

saken jag försökt fly ett par dagar dök upp igen, sidan jag verkligen försökt hålla mej ifrån. ändå skrev mina fingrar adressen, och ack så sårad jag blev. usch, hur kan jag ta små saker så allvarligt? eller egentligen, hur prioriterar vi olika saker och handlingar i våra liv? vissa anser ju att saker vi tycker är små, är stora. ärligt sagt så tror jag att de beror på hur mycker vi upplevt under våra relativt korta liv. ifall vi mist många bekanta och släktingar, så kan vi tycka att då en till dör, att det inte är hela världen, och att vi vet hur vi skall bearbeta vår sorg, våra känslor, vårt hat. eller... blir vi bara mer sårbara, och känner oss halvdeprimerade hela tiden, vet vi inte till vem vi skall vända oss eller på vem vi kan lita? livet är fullt av överraskningar. imorron skall vi dansa, generalrepetition, och på onsdagen är det bal.